Tisdag
Jag gillar den här dagen. Mådde ganska bra redan när jag vaknade, och sen fortsatte dagen i samma fina stil.
Hade mattelektion 10.30-12.10. Sedan satt jag och var flitig på biblioteket i två timmar, när klockan började närma sig halv tre begav jag mig mot stora torget för att möta min äldsta lillasyster Mimmi. Hon hade glömt smink och nycklar på Gräsö och jag fick den stora äran att överlämna dessa. Vi gick och tog en fika på Storken. Vi var nog båda lite nervösa, men jag tycker det var jättekul att träffa henne bara hon och jag. Vi har nog aldrig gjort det förut, konstigt nog.
Sedan gick vi till HM, och jag fyndade på deras 70 % rea! För er som sett min svarta sammetskjol med guldknappar, har jag den stora glädjen att meddela att jag köpte en likadan i lila. Otroligt snygg till det fantastiska priset 70 kr. Jag slog även till på klarblå jacka i skepparkavajstil, 119 kr. Man
blir glad av att shoppa! Och även av att träffa sina småsystrar!
Sedan cyklade jag hem på min nya galna cykel. Den är bra snabb, men med bromsarna är det sisådär... Jag var rätt trött, men begav mig ändå till stallet. Och tur var väl det, för efter min dagliga tre timmar där så mår jag som bäst. Alfur var galet pigg, och vi tog en lång runda på 1,5 timme.
När jag kom tillbaka upptäkte jag till min stora glädje att Hanna och Zelda var där. Jag fick både hjälp med kvällsfodringen och visa upp mina nya klädinköp!
Josefin
Måndag
Ny vecka, ny start?
Eftersom jag gått upp så mycket i vikt, så har jag inte ätit tjockismedicinen sedan torsdagskväll. Diskuterade med Lena i fredags om jag skulle sluta med den, även för att jag sover så tungt och länge med besvärliga drömmar. Utan medicinen har jag dock fortfarande mardrömmar, samt att jag sover väldigt oroligt och vaknar flera gånger per natt. Precis som månaderna innan jag började medicinera alltså. Så fruktansvärt jobbigt att vakna utmattad och förvirrad. Trots det så föredrar jag att slippa den tunga sömnen som inte ens väckarklockan kan avbryta.
Det har varit en ganska hektisk dag. Gick upp klockan 07.00, tog med mig all min smutstvätt ner i tvättstugan på vägen till hästarna och morgonfodringen. Efter att ha fixat hästarna åkte jag hem, duschade och hängde tvätt. Sedan pluggade jag lite kemi och diskade. Vips så var klockan 12.00 och det var dags att cykla tillbaka till stallet för att lunchfodra. Sedan svischade jag vidare ner mot stan för att träffa Mamma och Mormor kl 13.00. Eller rättare sagt, jag försökte svischa fram men min värdelösa cykel tappade kedjan ungefär fyra gånger på vägen. Jag svor.
Jag var fortfarande ganska upprörd över cykelskrället när jag kom fram, och berättade för M & M att jag tänkte köpa en ny cykel omedelbums. Då kom Mamman på att Mimmi hade en cykel vid stationen som hon aldrig använder. Så nu har jag en fin blå cykel som går som vinden. Jag är så lycklig.
Efter att ha ätit en smarrig lunch på en vegetarisk restaurang var det dags för mig att sticka till skolan. Jag hade Naturkunskap till kl 17.00, sedan var det snabbt hem för att byta om och sticka till stallmötet kl 18.00. Jag hann.
Jag red Alfur på banan idag. Efter Peranders skickliga tur igår var jag lite orolig att han skulle vara aningens fördärvad, men hans ridegenskaper tycktes vara intakta. Skönt.
Och nu är jag hemma.
Det ringde en man från Unga vuxna idag, jag har fått plats i en grupp. Onsdagen den 8 februari ska Josefin börja jobba med sin sociala fobi. Det ni.
Josefin
Söndag
Trött, trött, trött. Igår var jag på Gräsö och firade Mormors 70-årsdag. Det var jättetrevligt, jag var lite orolig att det skulle vara som det brukar vara på juldagen. Johan och Susanne hade med sig sin nya hundvalp, Tara. Hon var så otroligt söt! Casper fick vara lekfarbror hela kvällen.. I present fick Mormor en resa till Tallinn, som vi ska göra tillsammmans. Jag tror hon blev jätteglad.
Jag fick köra bil också. Både dit och hem! Jag gillar att köra och Systern gillar vin till maten-alla nöjda!
Jag är hästvakt i helgen, Kamilla har åkt upp till Umeå så kristallen är i min goda omvårdnad. Kul att jag fått rida också, inte bara mocka. Red honom en stund på banan igår, det var stor skillnad från Alfur men det är bra att prova lite andra hästar. Idag ska jag och Peranders rida ut tillsammans. Hoppas det går bra, det är inte många som får rida Alfur på en hel tur (ingen hittills) men jag tror inte Kamilla skulle uppskatta om jag lät honom rida Kristall. Solen skiner så det blir nog en fin dag.
Josefin
Fredag
Det är en bra dag idag. Vaknade klockan 07.00 och var jättetrött i vanlig ordning. Hade morgonfodringen så jag bytte täcken och fodrade i form utav en sömngångare. Vaknade till när Regnis och Proppen sprang in i fel hage. Dom är inte så smarta dom där hästarna.
När jag kom hem var jag flitig och skrev in alla prov i almanackan. Sedan räknade jag lite matte-klarade nästan alla tal! Skrev rent lite anteckningar från igår, som råkade hamna i fel block. Ordning och reda på Josefin.
Nu har jag precis duschat och ska strax iväg på samtalsterapi. Hoppas att det går bra och att jag inte blir alltför trött inför kvällen. Sedan är det dags för ridlektion kl 17.00. Alfur har gått riktigt bra de senaste dagarna så det ska bli spännande.
Just det. Alfurs hästpass kom igår. Det tog bara 10 månader..
Josefin
Torsdag
Kom just hem från stallet, jag hade alldeles för lite kläder på mig. Brr. Alfur och jag tog en lång tur i mörkret och snön. Kommer det alltid vara så att jag är som lyckligast ensam med honom ute i skogen? Min ensamhet som från början var självvald känns inte lika enkel längre. Ska jag skriva en kontaktannons? "Snart 25-årig flicka med sociala besvär söker likasinnade". Folk börjar bli så stadgade. Eller, om man träffar på någon man tycker om, så flyttar dom härifrån. Och Linköping och Östersund är så långt borta. Jag saknar er kompisar.
Idag var jag i skolan. Matten går bra hittills, vi räknar trigonometri. Hoppas hoppas hoppas att det fortsätter gå bra. Jag har fått min slutgiltiga antagningsbesked nu, jag läser Ma D, Historia A, Kemi A och Naturkunskap B. Känns bra att veta att jag verkligen kommit in, och vilka lektioner jag ska gå på.
Var på min första Naturkunskapslektion idag. Det verkar ganska enkelt, och lite likt kemin. Skönt om man kan plugga till två ämnen samtidigt. Läraren var jättebra. Jag har svårt att förstå hur man kan vara så entusiasmerande när man har undervisat i så många år. Antar att hon verkligen trivs med livet. Jag gillar och är ganska imponerad.
Jag fortsätter att drömma mkt och komplicerat. Hatar att vakna desorienterad och icke utsövd. Ska prata med Lena imorgon om det finns något att göra åt det. Imorse vaknade jag inte ens av väckarklockan, det oroar mig lite för det är så olikt mitt vanliga jag.
Josefin
Onsdag
Idag fick Alfur nya skor.
Tisdag
Så, brevet alltså. Det var personligt och jag fick veta mycket om min pappa som jag inte visste tidigare. Men det kanske inte är så konstigt, för i vår familj pratar vi inte med varandra. Jag vet inte vems fel det är, men vi är alla så slutna. Det var nog det som fick mig att bryta samman, sakta men säkert. Så blev jag till slut tvungen att ta itu med mina rädslor och börja gräva i det som jag gömt undan. Det har inte varit så lätt, men jag mår bättre nu.
Åter till brevet. Pappa skrev att han hade tagit mycket droger innan han träffade mamma. Sedan var han drogpatient på Ulleråker i ett år (verkar vara min arvedel, ångest och galenskap-tack så mycket!). Han skrev att han bar på mycket ångest och slets mellan "familjelyckan" och andra kvinnor. Jag vet betydligt mer om min fars otrohet än jag vill göra! Egentligen var äktenskapet över redan när vi bodde i uppsala, det har både mamma och pappa sagt, men istället för att inse det så skaffade dom fler barn i ett desperat(?) försök att rädda äktenskapet. Det gick ju inte så dom skiljde sig för 11 år sedan. Och sedan dess har vår familj varit trasig. Jag tror att Linnéa är den som varit med om, eller i alla fall minns mest. Hon har så starka minnen från tiden när pappa var otrogen. Jag kommer bara ihåg att det var bråkigt. Jag oroar mig för Linnéa, hoppas hon finner ett sätt att hantera det på, som känns ok för henne. Alla behöver inte göra på samma sätt.
Pappas ord:"Så glad jag var när du föddes, och så rädd. Jag älskade verkligen din mamma och er barn. Samtidigt ville jag något mer. Jag trodde svaret på mina frågor fanns hos andra kvinnor. Fel inser jag nu. (Ja! Skulden är min!)"
"Anita och jag grälade en hel dag. Plötsligt upptäckte vi du var försvunnen. Inte ett spår. Jag hittade dig i granhäcken. Du hade bäddat åt dig med en filt och alla dina gosedjur och låg ihoprullad som en boll. Stackars lilla Josefin. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på det här. Det hjälper inte dig att skulden är min. Jagvar en ung man med min egen historia då, men det finns såklart inga ursäkter. Jag har många gånger undrat när du skulle hamna i granhäcken igen."
Det var nog i höstas det hände. Det är jättesvårt för mig att läsa det här, för jag känner mig fortfarande som lilla Josefin, samtidigt som jag måste vara vuxen. Men kanske finns det en öppning mellan oss. Jag är inte lika arg längre, men fortfarande ganska rädd.
Mimmi och Julia, om ni läser det här, pappa har nog förändrats mycket och ni ska inte känna någon skuld för att ni har en bättre relation med honom än jag. Det är bara bra, och jag är glad för det. Många kramar
Josefin
Måndag
Idag fick jag äntligen svaret jag väntat på. Det kom i form av ett fyrasidigt brev som jag läste med tårarna forsandes nedför kinderna. Efter brevläsningen orkade jag inte så mycket mer än att ta mig till stallet och ägna eftermiddagen åt Alfur. Tur att jag inte hade några lektioner idag.
Ikväll har jag träffat Hanna och hon har läst både mitt och pappas brev. Skönt att prata med en utomstående, hon har dessutom lite liknande erfarenheter. Kram till Hanna!
Skriver mer imorgon.
Josefin
Söndag
Det här blev en bra dag trots allt, det kändes inte riktigt så när jag vaknade. Det hängde nog kvar lite från igår, det kändes hemskt sorgligt att gå på bio ensam. Även fast jag inte var det minsta social, så var det ingen höjdare att vara där bland alla människor som hörde ihop med varandra. Men filmen var väldigt bra.
Idag skulle jag rida med Barbro, men hon vill inte träffa mig när hon mår dåligt. Det gör mig både ledsen och förvirrad, men jag försöker tänka att det inte är mig det är fel på. Vi fick i alla fall ridsällskap, Linnéa och jag tog en härlig tur i sol och snö. Eftersom jag red till Linnéas stall och mötte henne, så fick Alfur sig en 2,5 timmars tur. Tur att konditionen är på topp.
Nu är det snart dags att åka tillbaka till stallet, jag har middagsfodringen. Eventuellt skulle Peranders komma hit, men han har inte hörts av så jag antar att det inte blir av.
Det var skönt att träffa Linnéa idag.
Josefin
Lördag
Jag är alldeles stelfrusen. Kom just hem från stallet. Vi red lektion idag, Alfur var jätteduktig och ganska galen.
Igår var jag hemma hos Hanna och drack vin. Det var meningen att vi skulle gå ut också, men tiden gick fort så det hanns aldrig med. Så kan det gå. Det blåste för övrigt orkanvindar så det kanske var lika gott.
Jag har inte hört av Barbro alls sen den jobbiga kvällen hos Anna-Katrin. Jag har haft fullt upp med skolan och inte tänkt så mycket på, men idag så ringde jag henne. Hon är ju ändå min närmaste vän så det känns viktigt att hålla kontakten någorlunda regelbunden. Hon var sådär kort i tonen som bara hon kan vara. Väldigt distanserad. Hon var ledsen för en vän till henne hade hängt sig. Det förstår jag såklart, men jag önskar att hon inte stängde mig så ute. Känner mig så handfallen i relationer med andra. Jag drar mig undan och hänger med Alfur. Men jag blir ju ledsen.
Ikväll ska jag nog gå på bio. Såg en trailer för en film som heter Match point när jag och Julia var på bio förra helgen som jag blev lite sugen på. Det är väl ett ok lördagsnöje?
Josefin
Fredag
Kom just hem från samtalsterapin. Jag tog med brevet, men eftersom Lena inte tog upp det så lät jag det bero. Det har fortfarande inte kommit något svar. Undra hur han tänker? Kanske vill jag inte veta.
Samtalet med Lena gick bra. Jag mår mycket bättre nu, det som kvarstår är den sociala ångesten. Var hos Anna-Katrin i onsdagskväll. Annika, Barbro och Kusinen var också där. Jag tyckte det var hemskt! Ville bara åka hem. Det är jättejobbigt att det blir sådär även med folk som jag tycker om och känner. Jag drack ingenting eftersom jag hade skola dagen efter, men jag vägrar att bara kunna umgås när jag är berusad. Vad är det för fel på mig? Dom pratar och skrattar och jag vill bara bort. Det känns som avståndet mellan dom och mig bara växer. Om jag bara kunde förstå varför. Och dom är jättesnälla mot mig, och gör en stor affär av att jag åker hem tidigt. Som om det vore trevligt att ha ett tyst mongo i soffan. Det är så skumt. I skolan har det gått bra (förutom samhällskunskapen då..) och jag har pratat lite med dom andra och det har känts helt ok. Varför funkar jag inte med mina vänner? Lena säger att jag absolut inte får undvika dom situationerna, vilket ju är min första impuls. Känns så konstigt att tvinga sig till att umgås. I stallet går det jättebra, men där är min roll så utpräglad och tydlig.
Jag ska få börja i gruppterapi i februari. Tänk om det lyckas, tänk om jag verkligen kan hålla ett föredrag utan att få panikångest. Det vore rena drömmen. Jag kommer sluta gå hos Lena när gruppterapin sätter igång. Känns konstigt, men vi har faktiskt inte så mycket att prata om längre. Så jag antar att det är dags även om det känns otäckt att stå på egna ben. Men jag är ju inte ensam. Mamma ringde just när jag lyckats ta mig från middagen i onsdags, och vi pratade nästan hela vägen hem. Det är skönt att hon finns.
Igår hade jag en helt vansinnig dag. Morgonfodrade vid 07.00, cyklade ner och hade matte, cyklade hem och åt lunch. Sedan red jag, cyklade hem, duschade och åt makaroner. Efter det var det dags att cykla ner till kvällskursen i Kemi. Den slutade vid 20.00, och då cyklade jag glad i hågen till stallet och tog in Alfur. Efter att ha hängt lite med Hanna i stallet så cyklade jag hem vid 21.30. Somnade strax därefter...
Nu är det snart dags att åka till stallet och rida lite. Det blåser isande vindar ute, så det är nog bäst att klä på sig.
Josefin
Onsdag
Nu har jag försökt mig på matteläxan vi fick tills imorgon. Jag klarade en del uppgifter, men jag har glömt en del grunder märkte jag. Får försöka sätta mig och repetera lite i helgen.
Lena ringde, jag fick en tid på fredag kl 13.15. Då ska jag läsa upp pappabrevet för henne. Fick inget svar idag heller förresten. Bara lite reklam kom trillandes in genom brevinkastet. Undra varför han inte svarar. Det kanske inte spelar någon roll, pratade med Barbro igår och kom fram till att det egentligen inte finns något som gör allt bra igen.
Det snöar stora flingor utanför mitt fönster, och snart ska jag åka och rida på världens bästa Alfur. Han fick en välförtjänt vilodag igår. Ikväll ska jag äta middag hos Anna-Katrin, och fira Barbros födelsedag lite i efterskott. Om jag hinner åker jag nog förbi biblioteket innan. Är lite oroad över matten, så jag får göra vad jag kan för att lindra den oron.
Igår kväll var jag på introduktion till historia A. Den läraren gillade jag! Ska försöka gå på hennes lektioner på onsdagkvällar, även om jag sökt en flexkurs. Vet inte om jag har disciplinen som krävs för att läsa in en kurs helt själv.
Nu är det dags för stallet! Kanske skriver lite mer ikväll /Josefin
Tisdag
Så började äntligen skolan. Morgonfodrade hästarna vid 07:00, och mockade samt fixade Alfurs mat. Efter en snabbdusch och frukost cyklade jag ner till Cederbladsskolan. Första lektionen var introduktion Matematik D. Där kändes allt bra, läraren hette Torbjörn och verkade vara en hygglig prick. Efter en kort genomgång fick vi sluta. Jag begav mig till biblioteket för att låna lite böcker, samt läsa lite tidningar i väntan på nästa lektion.
Två timmar gick ganska fort, och strax var det dags för Samhällskunskap B.. Och där tog det stopp! Jag hade intalat mig själv att det skulle gå bra, att jag inte är sämre än nån annan osv Efter att ha gått igenom planeringen kände jag mig smått panikslagen. Det var muntliga redovisningar i stort sett hela tiden och jag kände att jag verkligen inte klarar det i dagsläget. Alls. Så i pausen smet jag som den ynkrygg jag är.
Begav mig till expeditionen för att lämna in en ytterligare ansökan. Ställde mig i kö för både Fysik A och Naturkunskap B. Kemi A har jag inte fått besked om ännu.. Vet dom inte att galna människor som jag måste planera mina dagar och att det blir rundgång i min hjärna när det inte går?! Tydligen inte. Nåväl, jag får försöka hålla mig lugn.
Apropå rundgång och saker man inte kan påverka, jag har inte fått svar från Pappa. Skickade brev i torsdag. Men kanske får jag aldrig svar. Jag har i alla fall berättat hur jag har haft det och upplevt det. Men det vore lögn att säga att jag inte oroar mig. Jag har drömt mycket mardrömmar sen jag postade brevet. Lobotomi kanske vore nåt för mig?
Nu börjar det bli dags för en cigarett. Sen är det dags att bege sig mot skolan igen, kanske ska jag åka förbi Alfur och gosa lite med hans mule på vägen?
Måndag
Idag vaknade jag efter en natts relativt god sömn. Inga mardrömmar som slet mig sönder och samman. Det är så mycket skönare att vakna utvilad, istället för söndertrasad.
Åt min frukost vid datorn som vanligt. Julia var hos mig lördag till söndag (vi var på bio, såg Varannan vecka-rekommenderas!) och det var så jag hittade adresserna till mina båda småsystrars bloggar. Det var smärtsam läsning för en flicka som Josefin. Jag har gjort dem båda så oroliga. Och inte bara dem, Linnéa och Mamma också. Jag är så ledsen för det! Jag hoppas att jag aldrig gör om det, jag ska verkligen göra mitt bästa. Jag mår bättre nu. Jag vet att jag måste leva. Men ni ska veta att jag aldrig ville er något illa! Jag trodde ni kände som jag, att den gamla Josefin var borta och att ni skulle förstå. Jag vet att det var naivt, men jag vet att jag verkligen kände så.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur det var, jag tränger bort sånt som är för jobbigt. Ingen höjdare, för förr eller senare kommer det tillbaka. Önskar innerligt att jag vore starkare.
Hoppas ni kan förlåta mig.
Imorgon ska jag börja på Komvux. Både skitläskigt och jättebra. Hoppas jag klarar det, så att jag inte får ännu ett misslyckade i bagaget. Jag ska göra mitt allra bästa i alla fall.
Josefin
